familjehelg

Nu kommer jag i klänningen! Dragkedjan gick att dra upp utan problem igår. Andningen är dock fortfarande lite ansträngd. Men det ska nog reda sig till den 7e.

Idag skulle jag gå på kliniken och testa mina lungor, men det fick jag inte. Jag ska göra det i oktober istället.

Mamma, pappa och brorsan har varit här o hälsat på i helgen. Det var riktigt trevligt att ha dom här. Gustav sov hos mig o mamms o papps på hotell. Fredag gick vi på Rex och åt smarrig middag, sen gick jag o Gustav till E-puben och jag tappade mina nycklar. Men det var roligt ändå.
Lördag hängde vi lite på stan och sen åkte vi lite bil och tittade på nejderna innan vi åkte in till O'Learys och åt lite bakislunch. Mucho gott. Vi var alla lite slitna tror jag... På kvällen bjöd Ida på värsta middagen för min familj, hennes familj och Martin och hans familj. Vi klämde in oss 14 pers och det gick jättebra. Var lite nervöst när alla föräldrar skulle träffas, skulle de tycka om varandra? Men det gick bra (tror jag). Dom höll sams iaf och ibland skrattade dom till och med.
Söndagmorgon åkte jag o Gustav til hotellet och åt frukost. Mumsigt. Sen for dom. Och lämnade ett litet tomrum i mitt hjärta.

Idag är det tråkig vardag igen. Hipp hurra.

bal-bekymmer

Jahapp. Så har plugget dragit igång och man är inne i någon sorts lunk igen. Dagar och veckor bara rinner iväg till min stora förskräckelse då det innebär att Den Stora Tentan närmar sig i samma fart.
Nåt som också närmar sig med stormsteg är Balen. Just precis, jag ska alltså gå på en riktig tvättäkta bal med aftonklänning och kavaljer och allt! Tillställningen äger rum i Lund den 7e oktober. Detta fantastiska att få gå på bal förmörkas lite av det faktum att min klänning sitter oroväckande stramt över magen... Men på bara två veckor har jag lyckats gå från "kommer-i-den-men-får-ej-igen-dragkedjan" till "får-igen-dragkedjan-men-kan-inte-andas". Nu hoppas jag att den lilla tiden som är kvar räcker till att nå stadiet "kan-till-och-med-sitta-ner-och-samtidigt-skratta-om-än-försiktigt".
Aldrig hade jag väl trott att mitt dekadenta och syndiga sommarleverne skulle få ett så abrupt slut. Såg framför mig att långsamt slussas in i en vardag med iksu och regelbundna måltider som sakta men säkert skulle få semesterkilona att retirera. Men icke. Nu är det naturdiet som gäller i några dagar. Bäst att köra en kur sånt nu så man inte får panik och svälter sig sista veckan och riskerar att komma dit och hamna under bordet efter fördrinken som mamma sa..

Annat som upptar min tid just nu är funderingar kring skor. Vad ska jag ha på fötterna? Jag vill ju kunna dansa och samtidigt vara tjusig. Det finns inga fina skor i butikerna heller vad jag har sett. Kommer väl få gå i fula skor antar jag. Men dom syns ju som tur är inte så väl. Och så var det ju det där med håret... hmmm. Christine har lovat att hjälpa mig som tur är.

Men nu ska jag ägna mig åt ett av livets små glädjeämnen; skriva en rapport som redogör för huruvida peptiden Egnaro inhiberar Fas-beroende apoptosis typ 1 eller typ 2 eller kanske båda två, allt enligt resultat från min lab.

Tata!