telefonkö

Telefonköer verkade vara det genomgående temat för gårdagen.
Men jag fick mycket gjort iallafall.
Ringde till universitetet. Ser ut som att jag aldrig kommer att få läsa till läkare. Det är bara lottning som gäller. Om jag ska få komma på intervju måste jag höja mig MINST ett hopp på HP. Vilket kan vara svårt. Hänger mycket på turen. Men nu åker ju T bort så då får jag tid att verkligen göra de där övningarna på kursen inför högskoleprovet.
Intervjuerna inför vårterminen är så klart den 28,29 november och 1 december. Vilket innebar att jag genast fick sätta mig i nästa telefonkö för att göra en ombokning av våra biljetter hos Kilroy. Nu åker vi hem den 24 november istället.
Sist och minst viktigt var samtalet till sepe tre. Där var det såklart längst kö också. Allt de kunde göra för mig var att teckna ett nytt abonnemang och ge mig en ny telefon, annars var det bara att lämna in telefonen igen. Men om den kommer tillbaka ofixad en gång till så har jag rätt att säga upp abonnemanget. Vilket är mitt största hopp nu då. Men orka åka in till stan o lämna in den... gaaaaah.

Måste nog på allvar börja överväga möjligheterna att söka mig till Danmark för att få min jävla utbildning. Ska jag bli en gammeldansk? Hur svåra blir studierna på danska? Kommer jag aldrig att kunna åka hem o hälsa på? usch usch usch. Jag vill ju plugga i Umeå.

Sa hejdå till T imorse. Var lite jobbigare än jag trott. Känns mucho bra. Kommer längta efter det lilla livet.