kvarnen

Var ute och åt med min kära syster igår. Såg Bob Hansson framföra live poetry. Riktigt bra var det. Sen åkte vi vidare in till stan för att gå på Nervous Nellies releasparty på O-baren. Men det var så hög musik och mycket folk att jag omöjligt kunde hitta Madde där inne, så vi gick ner till den "vanliga" baren och satt och snackade istället. Slutade med att vi satt kvar till stängning, och sen stod vi kvar utanför i säkert en timme till. Jag kom hem halv fyra. Sen var det omöjligt att sova, låg bara och tänkte på vad vi pratat om. Och när jag inte tänkte på det så tänkte jag på jobbet och alla situationer där.
Jag tror jag kommer få magsår. Jag kan inte koppla bort. Det äter upp mig. Samtidigt inser jag att det kan ha att göra med min medicin. Men det är ändå grejer som alltid varit jobbiga för mig. Det är bara så fruktansvärt att upptäcka att man inte känner människor så väl som man trott. Jag mår illa när jag tänker på en del saker jag fick reda på igår. Men jag kan inte gråta. Det är helt sjukt. Pratade lite med T, och då släppte det lite. Men så fort vi la på luren så var det som en järnridå. Det når inte in. Vet inte vad som skulle hända om det verkligen nådde in heller.
Känns jävligt jobbigt att åka iväg nu. Men samtidigt kanske precis vad jag behöver. Komma ifrån lite och bara stänga av det. Försöka att tänka på något annat ett tag.
För här hemma går det inte. Här bara maler och maler det.