Vaknade i söndags med extensiell ångest. (Förstår inte varför den är så starkt förknippad med just söndagar?!) När morgon äntligen hade övergått till förmiddag styrdes kosan till Ida och där var jag eminent sällskap samt provsmakare när hon bakade så mjölet flög i hela köket.
Efter bakterapi och den för dagen tredje frukosten var det dags att ta sig i kragen. Tillsammans med Martin och Martin gav vi oss ut i skidspåret. De andra hurtbullarna drog iväg på milen, själv pluggade jag musik i öronen och gav mig ut på 5an. Med solen i ögonen, vinden i ryggen och snön under mina skidor fick den extensiella ångesten till slut stryk på foten och euforin segrade.
Visst är det härligt att leva ibland!
Framåt kvällen var det gruppmys hemma hos Mark. Tigerkaka, morotskaka och film. Och träningsvärk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar