härligt med familjesemester...

Nu vill inte jag plugga längre. Om jag ska åka utomlands med min familj vill jag väl vara kvar hela tiden, att åka hem tidigare - själv - och veta att dom andra är kvar är ju fan så mkt värre än att inte åka alls! ..eller? Bläbläblä bajs.
Jag blir så SUUUUUUUUUUUUUUUUR. Ok, vi ska göra nåt hela familjen och kan välja mellan att vara borta tre eller fem dagar. Då säger Gustav att han inte vill åka tre dagar för det är för kort för han vill minsann hinna göra det och det och det (ok då. en sak var det egentligen. men ändå) om han ska följa med överhuvudtaget. Observera ordvalet: han vill inte åka tre dagar. Jag vill jättegärna åka, men jag går ju en sån där utbildning ni vet där man inte lätt kan hoppa över vissa moment bara sådär. Men jag pusslar och trixar lite och får till att jag kan åka tre dagarsresan, men inte fem. Och märk ordvalet: jag kan inte åka fem dagar.
Då kommer vi på den brilljanta iden att vi åker allihopa så får Karin åka hem själv före oss andra! Jaaaaa, va roligt! Jag vet inte om det bara är jag som är dum i huvudet men det känns fan inte roligt alls. Dessutom vill jag minsann rida islandshästar om jag nångång i mitt liv nu får åka till Island, och om Gustav ska få göra sitt så kan väl jag få göra mitt och då slutar vi där att alla gör sitt och det inte alls är nån gemensam resa för att fira pappa (som ändå egentligen inte vill åka någonstans överhuvudtaget. Vilken ironi.)
Jaha, så vem är det då som är ondast och mest egoistisk? Jag som egentligen verkligen vill åka på familjesemester men inte vill åka för att det innebär en jävla massa krångel och satans uppoffringar för att sen ändå inte få vara med utan gå runt o känna mig utanför och lessen när jag åker hem och alla andra stannar och har roligt? Eller Gustav som skiter i vilket och bara åker om han får stanna i fem dagar o göra sin roliga grej?
Baaaaaaah!

jag vill ju bara att det ska vara en riktig familjegrej, där alla familjemedlemmar är lika viktiga och det är det viktiga och att vi gör resan tillsammans.. Det är inte roligt att inte få vara med på riktigt. Då struntar jag hellre i det... och då är det helt plötsligt jag som är den stora svikaren. ..när det känns som att jag blev sviken först.

Jävla bajs. Och så överreagerar jag också. Såklart. Men jag blir ju lessen ju.