ett dåligt spex

Ok, dags att berätta hur det egentligen gick till. Jag var ute med tjejerna och firade att Helene äntligen var hemma från Spanien. Vi firade ganska bra och gick så klart ut på järnvägs. Där språkade jag lite med en karl från Nya Zeland i baren. Han var fräsch och sådär. Jag blev lite upptrissad och spexade till det lite genom att nästa gång vi pratade ge honom mitt nummer på en lapp. Vet inte riktigt vad jag tänkte, men har vaga minnen av resonemang som "jag har inte gjort det förr", "han kommer från nya zeland, det är ju nästan usa och där är det inte så stor grej, har man ju sett på tv, folk datar hela tiden", "jag klarar mig ur det på nåt sätt". Vi stod där och snackade lite och han berättade att han fyllde år.
Det var då jag upptäckte det. "Det" i det här fallet syftar till att han förmodligen var betydligt äldre än mig. Närmare bestämt var han 37. Sen var det inte så mkt mer med det.
Förutom att han ringde på söndagen.
Han sa att han hade trott att det var ett skämt (jag kände direkt att jag hade svårigheter med att försöka kommunicera skillnaden mellan ett skämt och ett spex så jag lät bli och sa bara "no, not at all") men att min kära bror visst hade pratat med hans kompis och sagt att han visst borde ringa. Tack Gustav.

Vi bestämde att vi skulle gå ut o äta. Det hela gick från total panik till jag fixar det till kul grej. Och det var ju trevligt. Han var en trevlig prick. Polis som gillar att vara i skogen. Jag lyckades vara trevlig och hålla det hela rätt avslappnat trots att kommunikationen haltade en del (ALL humor går förlorad när man inte behärskar ett språk). Det blev dags för hej då och jag höll mig lite avvaktande på replängds avstånd för att undvika pinsamma situationer och vi vinkade varandra hej då.
I ett svagt ögonblick råkade jag lova att jag skulle ta med honom till järvzoo dagen därpå för att han skulle få se nåt annat än ljusdal (men egentligen för att avvärja filmkvällen som han föreslagit) och jag håller ju vad jag lovar. Så vi gick en tre kilometer lång promenad på en trätrottoar, han skämtandes och flörtandes medan jag gick och höll åt mig. I slutet av promenaden började han trevande prata om att han inte kysst mig hejdå kvällen innan jag och jag sa att det var nog bra så. Förklarade pedagogiskt (trodde jag) att jag inte var intresserad. Han verkade förstå.

Det visade sig dock att han inte gjort det. För sen följde samtal där han ville att jag skulle ändra mina planer för helgen, bjuda med honom på fester och till slut sa han att han inte skulle ringa mer. Men samma kväll hamnar han på fest med vänner till mig, får Lars att ringa upp mig och tar sen luren för att på fullt allvar försöka övertala mig att vi borde prova kyssas för då skulle jag ändra mig och han skulle kunna flytta hit och han kan vänta på mig och jarajarajara. "What is it that you don't like about me, Kärrin?! I don't understand??" ...Det var lite freaky. Själv stod jag i andra änden av luren och försökte kommunicera "It's not going to happen. No, no, NO" Sen försökte jag släta över det och sa att han inte behövde skämmas, bara han aldrig tog upp ämnet igen.
Men det var som att tala till en vägg. Måndag ringde Paul the wall och lämnade meddelande. Jag kunde inte med att ringa upp. Tisdag ringde han igen, från ett annat nummer. Jag kunde fortfarande inte ringa upp. Om man inte gör sig förstådd så är det bara ooootroligt ansträngande. Jag vet att det kanske var lite harsh, men jag låg och tryckte ute i boda hela veckan tills hans plan lyfte på lördagen och jag äntligen kunde andas ut igen.

Jag ska aldrig mer spexa till det på det där viset.