kvarnen

Längtan sitter inte som blå blommor
broderade på linne.
Den ylar inte om natten
som en galen vildvittra
och den blöder inte
som en snittad halsven.
Den är en kvarn,
som mal och mal
i tystnad.
När du sitter och skrattar
med polarna på krogen,
så mal kvarnen.
När du ser dig i spegeln
och ler trovärdigt,
så mal kvarnen.
När du fyller dina konsumkassar
utan att behöva kompromissa
så mal kvarnen.
Varje gång du steker blodpudding
och bara en portion.
Varje erbjudande om familjepack
du inte kan utnyttja.
Varje kväll du sitter ensam framför TVn
så maler kvarnen.

För varje år som går.
För varje meningslöst one-night-stand.
För varje andetag du drar i livet
och varje gränslöst vacker solnedgång.
Varje kristallklar höstdag,
och varje gång du dansar barfota
i daggvått gräs.
Längtans tysta kvarn
maler oförtröttligt på
i sitt lilla hörn av livet.
Men det är inte värre.

/Annika Brink