Förra nyårsaftonen satt jag på en kufisk men rätt härlig stor fest i en förortsvilla utanför Stockholm och tittade på vuxna människor som dansade obekymrat och bestämde mig för att bita ihop. Jag tänkte att 2008 fick lov att vara ett "mellanår". Inga höga förhoppningar om lycka och neverending love. Jag hade två mål, klara av patologikursen och på nåt sätt komma ur nerförsbacken jag börjat rulla i.
Året började alltså rätt mörkt och dystert i en svacka. Tyvärr fortsatte det gå utför ett tag, det mesta var trist och grått och rätt olyckligt. För att stå ut med mig själv och ge mig en chans att komma bort från saker som tyngde bokade jag mig en resa till San Diego över påsken. Det var välgörande och solen och margueritan jobbade i synergi och kanske hjälpte även shoppingen till lite grand. Det var fint att komma bort ett tag, att träffa min gamla vän som bott där borta i flera herrans år och att koppla bort plugget för ett litet tag.
Plugget var annars rätt kämpigt. För första gången läste vi saker som jag tycker är intressant på riktigt, riktiga doktorsgrejer. Men ändå kunde jag inte motivera mig. Jag gjorde vad jag skulle men inte mer. Det var helt enkelt inte roligt.
Men någonstans där i april när ljuset började göra sig påmint igen åkte jag på utplacering i Östersund, där hade dom redan sopat gatorna. Solen värmde ansiktet och kanske själen också för helt plötsligt började det kännas rätt kul igen, det här med livet. Och jag märkte att jag faktiskt lärt mig en del.
Jag och Anna susade hem från Östersund och kände oss glada och hela världen var vacker och det var liksom kärlek i luften sådär som det kan vara på våren. Tack vare vändningen kunde jag rycka upp mig och genomföra tentaplugget på ett värdigt sätt. Skrev en svettig tenta i juni och packade in mig i bilen för att åka hemåt till den ljusa dalen.
Började sommaren med att sommarjobba som undersköterska på Ljusdals närvårdsavdelning. Torkade tårar och rumpor och trivdes rätt bra. Jag slet inte direkt ihjäl mig. Resten av sommaren tillbringade jag i sommarstugan hos mamma och pappa. Så länge Hanna var hemma hade vi något av en nostalgitripp och hängde varje dag och gjorde vad som föll oss in. Solen sken och trots att det var tydligen var lite kallt så märkte jag inte så mycket av det.
Jag tog en liten tripp till Norge för att hälsa på mina kompisar som jobbade på en ö där och gjorde också ett litet inhopp på Pride festivalen tillsammans med mina mostrar och kusin.
Sen bar det av till Afrika. Tanzania närmare bestämt, tillsammans med Frida. Det var nog mitt livs bästa resa (hittills). Vi tillbringade fyra veckor på ett sjukhus i huvudstaden och skrev på vårt projekt om hur mödrarnas ålder är assoccierat till barnens hälsa när de föds. Det var lärorikt, intressant, ibland hemskt men mest spännande. Sen reste vi runt i Tanzania i fem veckor och hann med safari, bad och vandring. Någonstans i en by vid Kilimanjaros fot gick jag bland bananplantagen och bestämde mig för att ta ett studieuppehåll. Sagt och gjort, vid en liten röd låda i Moshi kysste jag ett kuvert (med en liten bön om att den nån gång skulle tömmas) och postade iväg min ansökan. Sen for vi hem i oktober.
En vecka att packa upp och låta sinnet hinna med kroppen hem, sen var det dags att släpa sig upp till Umeå igen. Trodde jag skulle göra underverk i skolan, men det kom aldrig riktigt igång. Föreläsningar från 8-17 i tre veckor i halvklass lämnar inte mycket tid över för egna studier. Halva umgängeskretsen var iväg på projekt andra perioden så det hände helt enkelt inte så mycket utanför skolan heller. Dessutom flyttade Anna in i mitt vardagsrum så jag hade alltid sällskap hemma också, på gott och ont. Mest gott. Vi njöt av att vara hemma och slarva runt mest.
Sen var det två veckor på Sunderbyns sjukhus medicinavdelning. Och jag fick för första gången använda mitt stetoskop på "riktiga" patienter. Och så stal dom min jacka i Luleå.
Sen var det liksom bara jul kvar. Sista julen i Hofsberg, så som vi känner igen det. Mamma och pappa har köpt en lägenhet i Ljusdal och flyttar ut under året och Gustav tar över Hofsberg. Själv ska jag flytta till lilla huset på gården. Det blir nog bra.
Och Bobo kom hem och var gravid!
Efter en lugn och fin jul for jag upp till Funäsdalen för att fira nyår med Ylva och hennes familj och släkt. Blev välsignad med ett jullov fullt med gnistrande snö och vinteraktiviteter. Känns riktigt bra såhär innan man ska lämna landet ett tag.
Så, mellanåret 2008 visade sig bli riktigt riktigt bra till slut. Jag har definitivt nått mina två mål.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Härligt att 2008 ordnade upp sig ;) Hoppas 2009 blir bra mycket bättre! Jag tror på dig :)
Skicka en kommentar