ett år tills nästa gång

Pappa och jag har hämtat ett paket från posten, i paketet låg juklappar till hela familjen från min kusin i USA. Men i botten av paketet låg all lappar där det står vem som paketet är till i en liten hög. Nu tycker pappa att vi ska ringa till USA ikväll och fråga vilket paket som är till vem - innan vi öppnar. Alla paket är inslagna i samma papper. Grattis pappa.

Har haft en riktigt bra jul med god utdelning när det gäller både klappar och julmat. Den lilla materialisten i mig är väldigt nöjd. Mina julklappar verkade också falla i god jord, förutom pappas då, som var lite av ett misslyckande. Han fick en kalender men det hade han visst köpt själv för bara nån dag sen. Så fick han ju då en strut med åre choklad, vilket ju var väldigt passande... ...eftersom han precis har fått diabetes. Mest nöjd är jag ändå med Gustavs julklapp, vilken var en chansning. Han fick ett sällskapsspel fast han aldrig spelar spel. Men jag tänkte att vi kunde börja. Och det har vi gjort.

Just ja. Så har jag ju också fyllt år. Jag känner att jag är lite mognare nu. mmh, det gör jag.

bara en dag kvar

jullov, jullov, jullov. Det ekar i mitt huvud. Har mkt svårt att koncentrera mig. Därför gör jag det inte. Har nu greppat det mesta om muskler och nerver i armar och ben och dessutom kollat igenom stödjevävnad. Inget känns varken främmande eller glasklart. Och det härligaste är att det spelar liksom ingen roll. Frivillig dugga. Smaka på orden... mmmmm... Läxförhör helt enkelt. Eller diagnos kanske.
Har resonerat som så att det här kanske blir sista jullovet då jag inte sitter och råpluggar inför en stor tenta som det verkligen svider att missa, det här är ju bara en frivillig dugga. Alltså unnar jag mig att gå salong o klippa håret, gå på stan o köpa julklappar, prova outfits med Ida, dricka ett glas vin i soffan till Greys Anatomy, fira min födelsedag, äta middag hos Westbergs och slutligen idag löka runt hemma o ibland kika lite i papprena... Härligt!
Ikväll ska vi städa och sen ska jag packa så allt är klart. Imorgon klockan 12 har jag rättat duggan och sen bär det iväg hemåt!

Men jag ska till skolan en sväng och titta på en uppcuttad arm först. Igår kollade jag på ett ben. Eller två ben. Ett framifrån och ett annat bakifrån. Lite svårt att beskriva hur det var, men det var läskigast innan, när man inte visste vad det var som väntade. För det var inte alls så farligt faktiskt. Huden är lite äcklig. Typ gul och skrynklig. Men musklerna är helt jaa... ser ut som på modellerna. Fast kanske lite mindre. Kärlen och nerverna däremot var en jäkla överraskning! Ischiasnerven är grov som ett finger! Helt otroligt. Jag är på nåt sätt mentalt kvar i kursen vi läste om cellen, jag tror som att alla saker är pyttesmå och omöjliga att se... Men icke. Vi är ganska häftiga apparater och nu fattar jag att man faktiskt kan sy ihop en nerv som gått av. (obs. den börjar dock inte fungera då, den avslitna delen är död, men om man syr ihop den så kan de nya nerverna som växer ut hitta rätt. Om dom växer ut. Fiffigt.)

Nope. Nu ska jag äta nåt och sen ska jag titta på hur det går till när ben bildas. Tudiluu!

blod, svett och tårar

Nu står julen för dörren. Och duggan på rörelseapparaten, stödjevävnader och hud likaså. Har hiskeligt mycket att lära mig just nu. Men det går framåt.
Samtidigt är det ju det här med julen. Julklapparna har jag börjat styra upp så sakteliga. Jag har än så länge lyckats hålla paniken stången. Är strax klar med det mest basala. Bara lite frosting kvar så att säga.
Och mörkret. Detta mörker! Just precis nu är det alltså den 14e december och inte ens två veckor kvar till julafton och utomhus är det 2,6 grader och regn... Uppe i Umeå! Man kan ju deppa ihop för mindre.

Igår gick jag och lämnade blod och fick en tjusig iittala-ljusskapelse. Det var ingen trevlig blodgivning, kärlet rullade undan och tanterna fick hjälpas åt innan de fick fatt på det och den gigantiska nålen stramade och gjorde ont. Men till sist fick dom sprutt på det hela och efter 4,5 dl blev de nöjda. Jag kände mig lite små stressad för jag hade tänkt gå på nobelpristagaren i kemis föreläsning som precis skulle börja. Vår gamla kurssamordnare har ju varit med och hjälpt honom i hans forskning och är omåttligt stolt och en nobelpristagare är ju alltid häftigt, speciellt som vi precis läst om det där vad det nu var han vann för. Jag väntade nån minut o såg att det inte blödde längre sen krängde jag på mig jackan och väskan och kvistade iväg mot aula nordica. Ca 20 m från dörren känner jag att det blir alldeles varmt på armen. Hoppsan, tänkte jag och pinnade på lite fortare, tänkte att man får väl torka av jackan lite när jag kommer fram men nu måste jag skynda mig lite.. Pinnade på med armen i vädret och hoppas på det bästa. Inser dock snart att det nog kommit ganska mkt blod eftersom jag känner hur det rinner längst armen.. När jag väl kommer fram till Aula Nordica springer jag in på toan och slänger av mig jackan på golvet och det är blod överallt, ser ut som att jag varit med om en krigsskada. Stressad (föreläsningen har redan börjat) börjar jag torka av armen med pappersservetter och när jag fått bort det mesta tar jag tag i jackan, vänder ut o in på ärmen och det bokstavligt talat rinner blod i tunna strilar. Kämpar på med pappersservetterna och torkar och har mig, och innan jag kan gå därifrån måste jag ju rengöra bänken som jag också sullat ner. Ser ut som att det varit ett smärre blodbad men jag tycker ändå jag fick till det rätt bra tillslut. Pappersservetterna i soporna kanske var lite suspekta...
Skyndar mig upp med ett nedblodat omslag på armen täckt av vita papperservetter - men blir inte insläppt! Det är fullt! Allt blodande och stressande i onödan! Då blev jag alldeles matt. Åt en renklämma innan jag släpade mig tillbaka till blodcentralen för att få ett nytt omslag. Nu vet jag iaf att jag inte svimmar av att se mkt blod. Alltid nåt.

Nähejdu, nu ska jag iväg och träna på att sätta perifiera venkatetrar och ta venprover. Mycket blod blir det. Åt dessutom blodpudding ikväll. Mums.