blod, svett och tårar

Nu står julen för dörren. Och duggan på rörelseapparaten, stödjevävnader och hud likaså. Har hiskeligt mycket att lära mig just nu. Men det går framåt.
Samtidigt är det ju det här med julen. Julklapparna har jag börjat styra upp så sakteliga. Jag har än så länge lyckats hålla paniken stången. Är strax klar med det mest basala. Bara lite frosting kvar så att säga.
Och mörkret. Detta mörker! Just precis nu är det alltså den 14e december och inte ens två veckor kvar till julafton och utomhus är det 2,6 grader och regn... Uppe i Umeå! Man kan ju deppa ihop för mindre.

Igår gick jag och lämnade blod och fick en tjusig iittala-ljusskapelse. Det var ingen trevlig blodgivning, kärlet rullade undan och tanterna fick hjälpas åt innan de fick fatt på det och den gigantiska nålen stramade och gjorde ont. Men till sist fick dom sprutt på det hela och efter 4,5 dl blev de nöjda. Jag kände mig lite små stressad för jag hade tänkt gå på nobelpristagaren i kemis föreläsning som precis skulle börja. Vår gamla kurssamordnare har ju varit med och hjälpt honom i hans forskning och är omåttligt stolt och en nobelpristagare är ju alltid häftigt, speciellt som vi precis läst om det där vad det nu var han vann för. Jag väntade nån minut o såg att det inte blödde längre sen krängde jag på mig jackan och väskan och kvistade iväg mot aula nordica. Ca 20 m från dörren känner jag att det blir alldeles varmt på armen. Hoppsan, tänkte jag och pinnade på lite fortare, tänkte att man får väl torka av jackan lite när jag kommer fram men nu måste jag skynda mig lite.. Pinnade på med armen i vädret och hoppas på det bästa. Inser dock snart att det nog kommit ganska mkt blod eftersom jag känner hur det rinner längst armen.. När jag väl kommer fram till Aula Nordica springer jag in på toan och slänger av mig jackan på golvet och det är blod överallt, ser ut som att jag varit med om en krigsskada. Stressad (föreläsningen har redan börjat) börjar jag torka av armen med pappersservetter och när jag fått bort det mesta tar jag tag i jackan, vänder ut o in på ärmen och det bokstavligt talat rinner blod i tunna strilar. Kämpar på med pappersservetterna och torkar och har mig, och innan jag kan gå därifrån måste jag ju rengöra bänken som jag också sullat ner. Ser ut som att det varit ett smärre blodbad men jag tycker ändå jag fick till det rätt bra tillslut. Pappersservetterna i soporna kanske var lite suspekta...
Skyndar mig upp med ett nedblodat omslag på armen täckt av vita papperservetter - men blir inte insläppt! Det är fullt! Allt blodande och stressande i onödan! Då blev jag alldeles matt. Åt en renklämma innan jag släpade mig tillbaka till blodcentralen för att få ett nytt omslag. Nu vet jag iaf att jag inte svimmar av att se mkt blod. Alltid nåt.

Nähejdu, nu ska jag iväg och träna på att sätta perifiera venkatetrar och ta venprover. Mycket blod blir det. Åt dessutom blodpudding ikväll. Mums.