bara en dag kvar

jullov, jullov, jullov. Det ekar i mitt huvud. Har mkt svårt att koncentrera mig. Därför gör jag det inte. Har nu greppat det mesta om muskler och nerver i armar och ben och dessutom kollat igenom stödjevävnad. Inget känns varken främmande eller glasklart. Och det härligaste är att det spelar liksom ingen roll. Frivillig dugga. Smaka på orden... mmmmm... Läxförhör helt enkelt. Eller diagnos kanske.
Har resonerat som så att det här kanske blir sista jullovet då jag inte sitter och råpluggar inför en stor tenta som det verkligen svider att missa, det här är ju bara en frivillig dugga. Alltså unnar jag mig att gå salong o klippa håret, gå på stan o köpa julklappar, prova outfits med Ida, dricka ett glas vin i soffan till Greys Anatomy, fira min födelsedag, äta middag hos Westbergs och slutligen idag löka runt hemma o ibland kika lite i papprena... Härligt!
Ikväll ska vi städa och sen ska jag packa så allt är klart. Imorgon klockan 12 har jag rättat duggan och sen bär det iväg hemåt!

Men jag ska till skolan en sväng och titta på en uppcuttad arm först. Igår kollade jag på ett ben. Eller två ben. Ett framifrån och ett annat bakifrån. Lite svårt att beskriva hur det var, men det var läskigast innan, när man inte visste vad det var som väntade. För det var inte alls så farligt faktiskt. Huden är lite äcklig. Typ gul och skrynklig. Men musklerna är helt jaa... ser ut som på modellerna. Fast kanske lite mindre. Kärlen och nerverna däremot var en jäkla överraskning! Ischiasnerven är grov som ett finger! Helt otroligt. Jag är på nåt sätt mentalt kvar i kursen vi läste om cellen, jag tror som att alla saker är pyttesmå och omöjliga att se... Men icke. Vi är ganska häftiga apparater och nu fattar jag att man faktiskt kan sy ihop en nerv som gått av. (obs. den börjar dock inte fungera då, den avslitna delen är död, men om man syr ihop den så kan de nya nerverna som växer ut hitta rätt. Om dom växer ut. Fiffigt.)

Nope. Nu ska jag äta nåt och sen ska jag titta på hur det går till när ben bildas. Tudiluu!