mm, mm, mmmm!

Snyggot var där. Nu vet jag vad han heter. Han är som sjukt fin..
Han tror säkert att jag har något slags syndrom, som jag stirrade. Inte gjorde det saken bättre att jag satt längst ut på en långsida och han satt på andra sidan långsidan typ. Och att vi fick en gigantisk, kladdig baguette som var heeeeelt omöjlig att få i sig, det mesta hamnade liksom runt munnen och på bordet. Hopplöst. Där satt jag och försökte se snygg ut. Och nu dröjer det flera veckor innan jag får se honom igen.... ååååååååååh. Hjärta och smärta.
Undrar just om han är trevlig. Det vore ju för bra för att vara sant.


Allt har kännts lugnt ikväll. Tills vi på slutet började prata om tentan. Såklart. Då blev jag uppskrämd av äldrekursarna. Jävla pluggnördar. Om jag misslyckas imorgon skyller jag på studierådet.