I made it. Kan nu lägga cellens struktur och funktion bakom mig och gå vidare här i livet. Känns lite tomt, men jag kommer över det. Vet ju att det är det bäst så här ändå. Jag kommer lära mig något nytt av det här. Gå vidare lite klokare och förhoppningsvis komma lite längre än om jag skulle hållit kvar vid det trygga fast jag vet att det är över.
Amen ååååååå. Så skönt det är.
I helgen har jag varit alldeles ensam hemma. Har varit jätteskönt. Har ju inte varit själv på jag vet inte hur länge. Var fint. Men nu saknar jag Ida. Hade tänkt plugga arslet av mig i helgen och försöka sova o bli pigg och frisk. Men.... History repeats. Community i fredags och Villan och sen Plaza i lördags. Hade en trevlig förfest här hemma innan. Gick till Villan för att spana in min T11:a. De hade utsparkssittning. Igår var kvällen då det skulle ske. The first move was about to be made. Nu eller aldrig. Jag var laddad, peppad, besluten. Så kom jag dit, spanade runt för att sondera terrängen, och där var han! Längst in i ett hörn vid ett fullsatt bord. Damn! Kunde ju inte bara vingla fram och tränga mig in o säga hej. Och det kändes lite smånördigt att hänga i baren och vänta på att han
kanske skulle gå o köpa en öl. Besvikelsen var ett faktum. Åkte ner till Plaza och dränkte mina sorger. Hur ska detta drama sluta?
Förra helgen hemma var tipptopp. Bästa dex på länge. Kanske alltid. Lagom hetsigt och lagomt med folk. Lagomt med bandy och lagomt kallt. I love lagomt.
Min bil är dum. Vi är fruktansvärt osams just nu. Hon vill inte starta. Jävla bitch. Och nu när man verkligen vill ha en bil som fungerar. Vintern har nämligen kommit hit nu. Med besked. Det är så fint och mysigt med snö överallt. Hoppas att den får stanna kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar